Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om men som aldrig liksom landar i en bra formulering.
Ta det där om att en bekant från förr som är politiskt aktiv, kallar sig för feminist och aldrig låter någon annan komma till tals. Hon har i alla år jag känt henne alltid försökt omvända människor till hennes "rätta tro" dvs hennes politiskt åskådning. Att hon dessutom utger sig för att vara feminist gör att jag aldrig någonsin kommer sätta den etiketten på mig själv. Det hon förmedlar är inte ok.
En bra talare är i min värld någon som låter andra komma till tals och sen argumenterar. Den här människan bara kör rakt över.
En annan sak är hur sjukvården bemöter oss. Har haft en del ärenden till husläkaren den senaste tiden. Vid två tillfällen har jag hamnat hos en AT läkare. Olika varje gång. Inget ont om dom, men att jag skulle vänta fem veckor för att få tid hos "min" husläkare går ju inte.
Har blivit skickad till specialist för undersökning, varit där och svaren skulle komma till remitterande läkare (AT läkre), problemet är ju bara att den människan inte var kvar när resultatet kom. Om jag inte haft ytterligare semiakuta ärenden vet jag inte hur jag skulle fått svaren.
Åkte med ett krampande hjärta till semiakuten och fick göra ett ekg. På tjugo sekunder kunde läkaren klargöra att jag har ett stressigt arbete, antagligen dricker för mycket kaffe och har för hög puls. Dööhh... Om de hade haft två minuter hade jag kanske hunnit hämta andan och hjärtat hade halkat ner från halsgropen. Så nu sitter jag här med ett hjärta som känns halvbra och läkarens ord ringande i öronen "Lite får man stå ut med". Morr!
Har, i annat ärende, fått recptbelagd medicin och skulle hämta ut dessa. Det gick ju inte. Det går inte få tag i medicin i Sverige idag. Under det senaste året har jag fem av sex gånger fått svaret att medicinen inte finns. Inte alls. Går inte ens åka till grannkommunen för att få det jag behöver för att få vardagen att fungera. P-piller, migränmedicin, allergimedicin. Jag gissar att jag inte är ensam. När apoteken var en statlig angelägenhet fanns medicin att tillgå, nu finns inget alls. Det tycker jag är skit.
