Gudmors möte med Han med H

Vi har sagt att om vi inte får ses snart kommer vi dö av kåtslag. Vi har inte träffats på ungefär ett år, den där middagen jag hade honom som bordskavaljer och hans flickvän på andra sidan. Middagen from hell.
De senaste dagarna har det gått närmare 1200 sms mellan oss. Det ena hetare än det andra. Jag har förbjudit honom att ringa mig. Jag vill att vi ska träffas på riktigt först. Möjligheten har bara inte funnits.

Tills idag.

Och det var egentligen bara i ren panik vi möttes. Jag fick inställda lunchplaner, stämmer möte med väninnan och hon bestämmer krogen i hans grannhus.

Jag meddelar att jag är i kvarteret fast säger också att jag inte kommer hinna träffas. Han får nöja sig med en titt i fönstret.

När jag sagt "hej då" till väninnan och sen sätter mig i bilen för att åka, meddelar jag detta till Honom. Lite som "där försvann chansen, blev ingen snabbis idag" (frågan var uttalad...). Han vill ändå ses, jag kör runt kvarteret och säger att då får han komma ner på gatan, runt hörnet.
Han är på plats inom två minuter. Suger tag i mig och släpper inte.
En kram med så mycket längtan och kyssar med sån hunger... Knäsvag. Inser då att vi nästan klär av varandra. Ute på gatan. Händer innanför kläder. Tungor. Mycket händer. Mycket hud.
På Hans gata. Där de vet att Han och jag inte hör ihop. I kvarteret där väninnan bor.
Jag inser att jag gjorde rätt som valde möte på gatan. Jag hade aldrig kommit från hans lägenhet i tid för eftermiddagens jobb.

Med ögon mörka av lust får Han mig att lova att svara på Hans samtal. För nu har vi ju träffats.
Jag åker. Han ringer. Jag svarar.

Gudmors värk

Och här på den mörka sidan så är livet än så länge väldigt väldigt härligt.
Jag har fått styra och sätta gränser. Men med stor sannolikhet kommer jag snart att gå över alla mina traditionella gränser. Jag kan knappt vänta tills det händer.
Ni vet hur lusten och längtan växer till något som värker. Det känns ohållbart. Men helt klart värt det.

Än så länge kan ingen anklaga mig för något. Inget har egentligen hänt.
Det Hon skulle kunna säga är att jag uppmuntrat Honom. Och det ska gudarna veta att jag gjort! Jag gör mitt bästa. Det är aldrig långt mellan tillfällena då Han med H hör av sig. Morgon. Middag. Kväll. Och på nätterna. Jag sover inte alls längre.
Men jag vågar inte fråga var Hon finns när Han hela tiden har mig i tankarna och kommunicerar med mig.
Det är en tyst överenskommelse. Jag vet om att Hon finns. Han vet att jag vet. Men jag frågar inget. Än.

Han får mig att utmana mig själv. Han får mig att sätta ord på det jag aldrig tidigare uttryckt. Jag gillar det. Det får mig att må bra.
Jag vet vad han utsätter Henne för, men nu bryr jag mig inte. Orkar inte. Var och en får ta sina egna fighter. Hon är inte min fight.

Gudmor på den mörka sidan

Gudmor har gått över på den mörka sidan. Jag gör det aktiva valet att göra som många andra. Jag väljer att tänka på mig själv. Kortsiktigt i alla fall. Lusten till Han med H är större än moralen. Lusten är för stark. Jag går in i det här med insikten att jag kommer att hamna i situationer där jag får ljuga, där det blir otrohet av värsta sort och att någon kommer må orm. Säkert Gudmor. Mitt enda försvar är att Lusten är för stor. Jag låter kroppen styra mitt liv, än en gång. Jag är gammal nog för att inte göra det här. Jag är definitivt för smart för att göra det här. Men det är också Han med H, för gammal och för smart. Partners in crime. Men lust är en av de saker som driver historien framåt. Och då inte bara den köttsliga lusten utan också lusten att förändra. Det jag vill förändra nu är hans fokus. Vill flytta hans vardagsfokus från henne till mig.