Gudmor krackelerar

Nu går det inte ens dagar mellan tillfällena Han tar kontakt. Det värsta är att jag blir allt sämre på att säga nej. Jag bryts ner. Jag är medveten om det och vet inte vad jag ska göra.
Han ger komplimanger. Han vill ses. Han vill höra min röst. Han talar klarspråk och säger vad han vill göra. Han frågar hur jag vill ha det. Han återger i detalj vad jag hade på mig en kväll för snart tre år sedan. Han berättar vad vi gjorde. Och vad vi aldrig kunde göra. Han förklarar varför vi inte kunde. Han genomskådar mig och ser fasaden krackelera. Jag känner fasaden krackelera.

Gudmor härsknar!

Så går det ett par veckor och så hör Han av sig igen. Alltid på kvällen. Sen alltid följande morgon. Startar lite trevande och sen kommer önskemålen. Frågorna. Intima frågor.
Har inte lärt mig ignorera allt. Stänga av. Det jag ändå lyckas med är att säga att jag tycker Han gör fel. Mot mig. Mot henne. Och mot honom själv.

Nu inatt fick jag slängt mot mig att Han tyckte det var synd att jag är så principfast. Mitt svar är att jag ser det som en av mina bättre egenskaper. Något som ska uppskattas. Gör Han inte det kan det faktiskt vara så att Han är fel ute. Men vad vet jag? Jo, i den här situationen vet jag med säkerhet att Gudmor har rätt. Det är sällan man med sån säkerhet man kan säga att man har rätt, men här har vi en sån situation.

När Han inte lyckas få över mig på den mörka sidan, att uppfylla Hans önskemål om telefonsex. Ja, då kommer frågor om jag "får något" ändå. Han vill veta om någon annan lyckas få det Han inte får tillgång till. Är så glad att jag faktiskt svarade att "Han kan gissa hoppas och önska hur mycket som helst. Han har ingen rätt att fråga och jag har ingen skyldighet att svara".
Han valde att släppa den frågan när Han inte fick något svar.

För att bli av med överskottsenergin och ilskan åkte jag till gymmet för första gången sen pollensäsongen började, dvs januari. Fantastiskt härligt, tog i så jag nästan kräktes. Har liksom glömt att jag inte är i samma form längre.
Nu satsar jag på att komma i slagläge (läs: komma i form och golva någon med mitt självförtroende) och hitta någon som uppskattar mig för mina egenskaper och egenheter.

Gudmors sommar

Turerna var många. Är många.
Jag hoppades. Han insåg inte vad han startat - igen. Har gråtit. Stängt in mig i en bubbla och just när jag tror att jag orkar gå vidare kommer Han in igen. Tar kontakt fast jag ber honom låta bli. Säger att det är orättvist mot mig. Mot Honom. Och Henne. Hon som redan har Honom.
Han säger att han bestämt sig. För henne. Han ber om ursäkt, för jag vet inte hur mångte gången. Avslutar alltid med en "Kram". Som om det skulle kännas bättre.
Det går någon vecka och Han hör av sig igen.
Jag får aldrig möjlighet att gå vidare.
Det jobbiga är att jag aldrig kan prata med någon om det här, för ingen vet. Ingen.

Är så glad att jag aldrig gav med mig och hamnade rent fysiskt i det här. Det hade om möjligt varit än värre.