Så går det ett par veckor och så hör Han av sig igen. Alltid på kvällen. Sen alltid följande morgon. Startar lite trevande och sen kommer önskemålen. Frågorna. Intima frågor.
Har inte lärt mig ignorera allt. Stänga av. Det jag ändå lyckas med är att säga att jag tycker Han gör fel. Mot mig. Mot henne. Och mot honom själv.
Nu inatt fick jag slängt mot mig att Han tyckte det var synd att jag är så principfast. Mitt svar är att jag ser det som en av mina bättre egenskaper. Något som ska uppskattas. Gör Han inte det kan det faktiskt vara så att Han är fel ute. Men vad vet jag? Jo, i den här situationen vet jag med säkerhet att Gudmor har rätt. Det är sällan man med sån säkerhet man kan säga att man har rätt, men här har vi en sån situation.
När Han inte lyckas få över mig på den mörka sidan, att uppfylla Hans önskemål om telefonsex. Ja, då kommer frågor om jag "får något" ändå. Han vill veta om någon annan lyckas få det Han inte får tillgång till. Är så glad att jag faktiskt svarade att "Han kan gissa hoppas och önska hur mycket som helst. Han har ingen rätt att fråga och jag har ingen skyldighet att svara".
Han valde att släppa den frågan när Han inte fick något svar.
För att bli av med överskottsenergin och ilskan åkte jag till gymmet för första gången sen pollensäsongen började, dvs januari. Fantastiskt härligt, tog i så jag nästan kräktes. Har liksom glömt att jag inte är i samma form längre.
Nu satsar jag på att komma i slagläge (läs: komma i form och golva någon med mitt självförtroende) och hitta någon som uppskattar mig för mina egenskaper och egenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar