Gudmor är beräknande

Vissa människor har en utstrålning som är svår att bortse ifrån. Det är som att de osar sex.
Han med H har det.
En av de jag regelbundet träffar genom jobbet har det.
Har dessutom svårt att förbise detta när jag träffar Mannen i tjänsten. Antar att det har med sättet som båda ser på mig. Typ som om de skulle sluka mig hel.
Senast jag träffade Mannen i tjänst så kan det ha varit så att jag valde pennkjolen med slits. Kan också ha varit så att jag tog de höga klackarna.

Slump? Knappast.

Gudmor kan inte glömma

Hur gärna man än vill byta fokus så funkar det inte. Har försökt övertyga mig själv att det är det enda rätta, det går inte.
Kan inte skapa ett nytt intresse - kan heller inte glömma Honom.

Efter en helt fantastisk helg i sällskap med uppmärksam Kille och många av hans vänner så kan jag i alla fall inte glömma den Man som får mig att tappa koncepten.

Gudmor styrs av konstiga saker

Det är konstigt hur någon kan styra en från andra sidan jorden. Han kan det. Han styr mina tankar och mina handlingar. Märkligt. Läskigt.
Han vet inte om det och jag tänker inte säga något.

Jo, jag svarade på mailet. Kortfattat och utan alla de anspeglingar Han ville ha. Jag duckar för skype och jag skaffar det inte för att stilla Hans begär, stilla Hans lust.
Jag vill fråga en himla massa. Jag vill veta. Vill ändå inte veta för att Han är så långt borta och jag kan inte göra något åt någonting.

Min plan i helgen är att åka till annan landsände och träffa en kompis. Tyvärr så är det så att den Killen aldrig hamnar i de bästa av mina faser. Jag är ofta bränd ofta bitter och väldigt ofta ledsen när han får skopa upp mig. Han lyckas med det och det är kanske det som jag måste börja värdesätta.
Någon som kan få mig att må bra när jag är nere, inte någon som får mig att må dåligt när jag ursprungligen var glad.

Gudmor på distans

Tror inte att Han med H fattar vad som händer när Han sätter igång hela processen. Eller för den delen vad som händer när Han väljer att dra iväg en evighet och inte höra av sig.
Att höra av sig efter fyra veckor och bara tro att allt är "som vanligt" - inget är som vanligt i Hans och min relation - är konstigt. Tro att det bara är som att skruva på en kran är ju korkat. Han om någon har väl varit i närheten av tjejer förut. Vi funkar inte så. JAG funkar inte så.

Nu vet jag inte hur jag ska svara.
Ska jag ignorera? Ska jag svara avmätt? Ska jag ge honom en utskällning? Ska jag be honom dra åt helvete?
Helst av allt vill jag ha Honom här.

Vet inte om jag orkar ge mig in i det här igen.
Vet att om jag skulle träffa Honom så skulle jag vara förlorad. Men nu är Han på andra sidan jorden och vi kommer inte att träffas. Det är ett scenario jag inte behöver ta ställning till - just nu.

Men jag måste(?) svara på mailet. Men vad?

Gudmor flyttar fokus

Kan man byta fokus? Flytta sitt intresse från en person till en annan, bara så där. Jag vet inte, men jag kommer försöka. Situationen med Han med H är inte hållbar. Jag behövde bara lite distans för att komma till klarhet. Jag vill inte, men jag måste.
Frågan är nu om det är optimalt att flytta fokus till en Kille som bor 500 km bort. Nä, det är ingen fråga. Det är dumt. Urkorkat faktiskt.

Kan jag få Killen att förstå (att det är förutbestämt?!) att vi hör ihop? Konstigt att det blev som det blev för femton år sen. Dålig tajming? Säkert.
Har gjort en liten analys och insett att de gånger vi träffas så är det som att komma hem. Så har det alltid vartit.
Jag älskar hans sätt att tänka och sättet han uttrycker sig på. Jag beundrar att han alltid verkar så trygg i sig själv. Han känns avslappnad och lugn. Han har en livserfarenhet jag avundas. Jag vill få chansen att umgås med honom.

Han kommer hit innan jul.

Gudmors Plan B

Chefen skapade sin egen sanning utifrån de samtal han hade med oss. Väldigt lite stämmer överens med det vi försökte få till stånd. Nu känns det verkligen hopplöst. Gravöl är inplanerat.

Dessutom så har Han med H åkt utomlands. I en månad. Så kan man göra när man är mellan två tjänster. Och har råd med det.

Kanske är det så att jag också kommer att vara mellan tjänster snart. Av eget val. Eller på inrådan från chefen.

För att komma ifrån allt så funderade jag på vart jag ska fly. Kom på en väldigt trevlig gammal vän. En sympatisk kille jag sumpade för femton år sen.
Att Han bor i andra änden av landet ser jag i det här sammanhanget som en fördel. Nästan så att jag bjöd in mig själv. Han sa "välkommen. när kommer du?"
Jag åker banne mig snart.

Gudmor minns en säng

Läser en hel rad bloggar. En läser jag rent tvångsmässigt. Skurk Gs förra fru skriver och jag började läsa när det var skakigt i hans och min relation, och jag kan liksom inte släppa taget. Fyra år senare. Vet inte vad jag förväntar mig att det ska stå. Hon skriver nämligen inget av vikt. Kan inte grammatik heller.

Det som är så bisarrt är när hon skriver att hennes säng är så underbar.
Jag kan av egen erfarenhet säga att den suger. Skurk G hade nämligen den när vi träffades. En gång när jag kom över hade de bytt. Bara så där, eller jag vet inte. Han och jag pratade väldigt lite och knullade ganska mycket. Inte riktigt min bussiness det där vilken säng han hade. Jag hade inget veto.
Men när hon nu skriver om sängen vet jag bara att den funkar för att knulla i, men inte för en god natts sömn.

Gudmors eftermiddag

Det känns ju mindre PK att hålla till hemma hos Han med H, om något nu är helt PK i den historien. De gånger vi träffas är det i hans hoods. Alltid snabbt men alltid hett.

Idag var det inplanerat: sex. Vi satte oss i bilen för att komma iväg en bit. Kommer till ett ställe, rätt centralt i stan men ändå lite avskilt. Toppen.

Händer hamnar innanför varandras kläder. Lite väl sent upptäcker vi att vi är helt omringade av flanerande människor. Typiskt. Vi som tänkte ta en snabbis. Ute. Nähä.

Frustrerade åker vi tillbaka. Källarförådet.
Japp. Jag blev just påsatt i ett källarföråd. Inte särskilt många som hänger där en fredageftermiddag...

Gudmors avrättning

Jodå. Imorgon smäller det.
Då har jag mitt enskilda samtal.
Men det var tydligen bara jag som skulle vara själv, de sitter ju två på andra sidan bordet. Så jag har använt en livlina, ringt en kompis. Tar således med mig en oberoende part, facket. Det var inte så det var tänkt. Men då samtalet ska handla om mig känner jag att det kan vara skönt att ha ett par extra öron i rummet. Det är därför jag har betalat avgiften i alla år.
Vi får se hur det här slutar. Det vi gjort är att vi identifierat problem och risker i organisationen, pratat om hur det skulle kunna lösas och meddelat företagsledningen.

Gudmor lever på 1800-talet, eller?

Det visar sig att vdn kommer med förtäckta hot. Inte snyggt. Inte riktat mot mig men mot kollega. Söndra och härska.
Han kräver att vi träffar honom och hans högra kärring i enskilda möten och svarar på frågor, men när vi tidigare velat ha svar från "hans" mellanchef har vi fått noll och ingenting, inte ens ett möte. Ingenting på mer än sex månader.
När vi i direkt möte frågat vdn om svar, svarar han "jag jobbar inte med dom siffrorna och inte är insatt". Budgeten för nästa år! Läskigt.
Nu har vi dessutom fått höra att han hävdar att kollega skrämmer oss till lydnad. Att vi andra inte har egen vilja eller tydligen i hans ögon inte kan tänka själva, vad säger det om hur han ser på oss?
Det som skrämmer mig nu är faktiskt bara vår vd. Men jag tror vi skrämmer honom också.

Gudmors jobb

Jaha, då har jag skitit i det blå skåpet. Sitter och har inte så lite ont i magen. Samtal med chefen och chefens högra kärring att se fram emot nästa vecka.
Undra om det är läge att göra som han brukar göra, dvs läsa innantill och strunta i att svara på frågor. Kommer vi nog ingen vart med - det gör vi ju aldrig.
Kanske läge att söka ny anställning. Tur att det finns erbjudanden på stan.

Gudmors moralpanik

Som vanligt började morgonen med att vi hörs av. Det ena leder till det andra. SMS-sex som övergår i telefonsex. Alltid. För den som aldrig provat kan jag meddela att det är ångande hett.
Sen ska resten av dagen geonmlidas i något slags töcken. Tillfredställd, men ändå inte helt.

Senare under dagen drabbades jag av någon slags panik. Av att inte längre veta vad jag själv vill. Vill jag att han lämnar Henne för att försöka med mig? Vill jag fortsätta så här tills det bara ebbar ut? Vill jag avsluta allt själv?
Det blev en moralkollaps då jag halvt om halvt erkände för gift kollega att min moral är noll, att jag inte vet vad jag vill och att det suger. Att jag suger.
Kände moralpaniken drabba mig. Stort.
Trodde stackars kollegan var i chock för han blev så tyst, och så kom en historia om vänner som hamnat i samma situation.
En stund senare kom han förbi och sa lite urskuldrande att han inte dömer mig, att han själv varit i samma situation. Jaha.

I de lugnaste vattnen, där simmar vi tydligen allihopa.

Gudmor spårar

Har spenderat dagen med en väninna. Hon har ingen aning om att jag och Han med H pratar med varandra, att det går hundratals sms i båda riktningarna eller att vi faktiskt träffas.
Hon vet inte att Han och jag hade en HET natt för några år sedan. Den var het på många sätt. Jag har nog försökt förtränga hur fantastisk den faktiskt var.

Någon gång idag spårade jag. Totalt. Antagligen på grund av all undertryckt sexlust. Jag såg, om möjligt, mer sex i allt än vad jag gjort tidigare. Kunde inte riktigt hålla det inne heller.
Efter en stund tittar väninnan på mig och säger "Du skulle behöva få lite k**...".
Tack. Jag vet. Skulle behöva bli så ordentligt påsatt så ni kan inte ana.

Att träffa Han med H ett par minuter och bara grovhångla räcker liksom inte. Inte på långa vägar.
Att bara hålla i k** är inte vad jag behöver. Måste få känna på annat sätt. På riktigt.

Gudmors snabbis på gatan

Har varit o träffat han med H. Igen.
En snabbvisit. Hångel på Hans gata och önskan om så mycket mer. Vi båda med ögon och händer fulla av lust. Kroppar som darrar. Han går in till sig och jag sätter mig i bilen och åker till kontoret.
Allt var över på fyra minuter. Den enda stunden jag hade att ge. Det räcker inte.

Kan meddela att det inte är lätt att arbeta när det enda man tänker på är naken man.

Gudmors Grey

...vet inte riktigt vad jag ska tro. Det finns en hel del på den mörka sidan hos den Mannen. Jag vet inte riktigt om Han bara kollar var jag ska dra gränsen. Det känns spännande och lite läskigt. Vill vara tydlig med att jag hela tiden får sätta gränserna.
Närmare "50 shades..." kan man nog inte komma. Ja, man får givetvis ta bort alla vaninniga övervåldsgrejer, men ändå.
Här skulle det verkligen behövas ett kontrakt...

Gudmors vånda

Sen kommer ångesten.
Vill Han träffas? Ska jag tillåta det? Ska jag uppmuntra? Kommer jag bli lämnad?
Kan man bli lämnad om man aldrig träffats? Aldrig haft en relation som sträcker sig längre än till daglig kommunikation. Sms, telefonsamtal, en gemensam lust som är enorm.

Jag vet att jag kan locka Honom över till den riktigt mörka sidan. Otrohet.
Jag vet att jag kan locka Honom med saker Han inte får uttala hemma. Saker jag själv vill.
Känslan av osäkerhet finns ändå där. Det är många tankar som jag inte har inblick i. Det är mycket jag inte får fråga. Det är mycket han inte frågar. Det är saker jag inte svarar på.
Även om han har övertaget får även jag sätta många av de gränser vi har. Gränser han respekterar.

Gudmors möte med Han med H

Vi har sagt att om vi inte får ses snart kommer vi dö av kåtslag. Vi har inte träffats på ungefär ett år, den där middagen jag hade honom som bordskavaljer och hans flickvän på andra sidan. Middagen from hell.
De senaste dagarna har det gått närmare 1200 sms mellan oss. Det ena hetare än det andra. Jag har förbjudit honom att ringa mig. Jag vill att vi ska träffas på riktigt först. Möjligheten har bara inte funnits.

Tills idag.

Och det var egentligen bara i ren panik vi möttes. Jag fick inställda lunchplaner, stämmer möte med väninnan och hon bestämmer krogen i hans grannhus.

Jag meddelar att jag är i kvarteret fast säger också att jag inte kommer hinna träffas. Han får nöja sig med en titt i fönstret.

När jag sagt "hej då" till väninnan och sen sätter mig i bilen för att åka, meddelar jag detta till Honom. Lite som "där försvann chansen, blev ingen snabbis idag" (frågan var uttalad...). Han vill ändå ses, jag kör runt kvarteret och säger att då får han komma ner på gatan, runt hörnet.
Han är på plats inom två minuter. Suger tag i mig och släpper inte.
En kram med så mycket längtan och kyssar med sån hunger... Knäsvag. Inser då att vi nästan klär av varandra. Ute på gatan. Händer innanför kläder. Tungor. Mycket händer. Mycket hud.
På Hans gata. Där de vet att Han och jag inte hör ihop. I kvarteret där väninnan bor.
Jag inser att jag gjorde rätt som valde möte på gatan. Jag hade aldrig kommit från hans lägenhet i tid för eftermiddagens jobb.

Med ögon mörka av lust får Han mig att lova att svara på Hans samtal. För nu har vi ju träffats.
Jag åker. Han ringer. Jag svarar.

Gudmors värk

Och här på den mörka sidan så är livet än så länge väldigt väldigt härligt.
Jag har fått styra och sätta gränser. Men med stor sannolikhet kommer jag snart att gå över alla mina traditionella gränser. Jag kan knappt vänta tills det händer.
Ni vet hur lusten och längtan växer till något som värker. Det känns ohållbart. Men helt klart värt det.

Än så länge kan ingen anklaga mig för något. Inget har egentligen hänt.
Det Hon skulle kunna säga är att jag uppmuntrat Honom. Och det ska gudarna veta att jag gjort! Jag gör mitt bästa. Det är aldrig långt mellan tillfällena då Han med H hör av sig. Morgon. Middag. Kväll. Och på nätterna. Jag sover inte alls längre.
Men jag vågar inte fråga var Hon finns när Han hela tiden har mig i tankarna och kommunicerar med mig.
Det är en tyst överenskommelse. Jag vet om att Hon finns. Han vet att jag vet. Men jag frågar inget. Än.

Han får mig att utmana mig själv. Han får mig att sätta ord på det jag aldrig tidigare uttryckt. Jag gillar det. Det får mig att må bra.
Jag vet vad han utsätter Henne för, men nu bryr jag mig inte. Orkar inte. Var och en får ta sina egna fighter. Hon är inte min fight.

Gudmor på den mörka sidan

Gudmor har gått över på den mörka sidan. Jag gör det aktiva valet att göra som många andra. Jag väljer att tänka på mig själv. Kortsiktigt i alla fall. Lusten till Han med H är större än moralen. Lusten är för stark. Jag går in i det här med insikten att jag kommer att hamna i situationer där jag får ljuga, där det blir otrohet av värsta sort och att någon kommer må orm. Säkert Gudmor. Mitt enda försvar är att Lusten är för stor. Jag låter kroppen styra mitt liv, än en gång. Jag är gammal nog för att inte göra det här. Jag är definitivt för smart för att göra det här. Men det är också Han med H, för gammal och för smart. Partners in crime. Men lust är en av de saker som driver historien framåt. Och då inte bara den köttsliga lusten utan också lusten att förändra. Det jag vill förändra nu är hans fokus. Vill flytta hans vardagsfokus från henne till mig.

Gudmor krackelerar

Nu går det inte ens dagar mellan tillfällena Han tar kontakt. Det värsta är att jag blir allt sämre på att säga nej. Jag bryts ner. Jag är medveten om det och vet inte vad jag ska göra.
Han ger komplimanger. Han vill ses. Han vill höra min röst. Han talar klarspråk och säger vad han vill göra. Han frågar hur jag vill ha det. Han återger i detalj vad jag hade på mig en kväll för snart tre år sedan. Han berättar vad vi gjorde. Och vad vi aldrig kunde göra. Han förklarar varför vi inte kunde. Han genomskådar mig och ser fasaden krackelera. Jag känner fasaden krackelera.

Gudmor härsknar!

Så går det ett par veckor och så hör Han av sig igen. Alltid på kvällen. Sen alltid följande morgon. Startar lite trevande och sen kommer önskemålen. Frågorna. Intima frågor.
Har inte lärt mig ignorera allt. Stänga av. Det jag ändå lyckas med är att säga att jag tycker Han gör fel. Mot mig. Mot henne. Och mot honom själv.

Nu inatt fick jag slängt mot mig att Han tyckte det var synd att jag är så principfast. Mitt svar är att jag ser det som en av mina bättre egenskaper. Något som ska uppskattas. Gör Han inte det kan det faktiskt vara så att Han är fel ute. Men vad vet jag? Jo, i den här situationen vet jag med säkerhet att Gudmor har rätt. Det är sällan man med sån säkerhet man kan säga att man har rätt, men här har vi en sån situation.

När Han inte lyckas få över mig på den mörka sidan, att uppfylla Hans önskemål om telefonsex. Ja, då kommer frågor om jag "får något" ändå. Han vill veta om någon annan lyckas få det Han inte får tillgång till. Är så glad att jag faktiskt svarade att "Han kan gissa hoppas och önska hur mycket som helst. Han har ingen rätt att fråga och jag har ingen skyldighet att svara".
Han valde att släppa den frågan när Han inte fick något svar.

För att bli av med överskottsenergin och ilskan åkte jag till gymmet för första gången sen pollensäsongen började, dvs januari. Fantastiskt härligt, tog i så jag nästan kräktes. Har liksom glömt att jag inte är i samma form längre.
Nu satsar jag på att komma i slagläge (läs: komma i form och golva någon med mitt självförtroende) och hitta någon som uppskattar mig för mina egenskaper och egenheter.

Gudmors sommar

Turerna var många. Är många.
Jag hoppades. Han insåg inte vad han startat - igen. Har gråtit. Stängt in mig i en bubbla och just när jag tror att jag orkar gå vidare kommer Han in igen. Tar kontakt fast jag ber honom låta bli. Säger att det är orättvist mot mig. Mot Honom. Och Henne. Hon som redan har Honom.
Han säger att han bestämt sig. För henne. Han ber om ursäkt, för jag vet inte hur mångte gången. Avslutar alltid med en "Kram". Som om det skulle kännas bättre.
Det går någon vecka och Han hör av sig igen.
Jag får aldrig möjlighet att gå vidare.
Det jobbiga är att jag aldrig kan prata med någon om det här, för ingen vet. Ingen.

Är så glad att jag aldrig gav med mig och hamnade rent fysiskt i det här. Det hade om möjligt varit än värre.

Gudmors limbo

Efter helgens många, långa och svåra diskussioner har jag hamnat i limbo. Nu vet jag inte längre vad jag ska tro. Jag har varit övertydlig med att jag inte kommer acceptera att vara någon affär vid sidan av. Min historia är för kantad av den sorten. Jag gör det inte en gång till. Aldrig så uppenbart.
Ska vi försöka måste det ske utan att vara något som måste smusslas med.
Söndagsmorgonen slutade i ett "man kan sakna det man inte har, men kan man förlora det man aldrig haft?" svaret blev ett "...skumt men ja". Vi var rörande eniga i att det var så vi båda kände. Där och då.
En stund senare kom en fundering om att avsluta det som var att avslutas. Jag månar för mycket om Honom så jag svara "gör det du gör bäst av".
Där är vi nu. Ingenstans alltså.
Tyst. Helt tyst. Jag vågar inte kontakta honom. Jag orkar inte med ett nej. Igen.

Gudmor väntar

Förvirringen har varit total. Jag trodde att allt var överspelat. Då och aldrig mer. Kan vara att det finns en möjlighet till något? Ännu odefinierat. Har tydligt komunicerat att jag hellre avstår allt än att vara 'den andra'. Har suttit på en berghäll och tittat rakt ut i skogen, för det fanns inget annat jag kunde göra. Nu kan jag bara vänta och se vad som händer.

Gudmors gamla synder kommer tillbaka

Så sitter Gudmor i samma sits en gång till. Snubbe i "seriöst" förhållande kontaktar mig för han "kan inte glömma"... Vad säger man om den? Tre år senare.
Vi hade en ytterst hemlig natt tillsammans. Det jobbiga är att jag kan inte prata med någon om detta. Ingen vet ens att vi haft/har kontakt, än mindre vet de något om natten vi haft. Problemet är att en vännina till mig anser sig ha ensamrätt på honom. Kan ha att göra med att hon inbillade sig att de hade ett förhållande och att han är hennes chef...
I ärlighetens namn ska sägas att jag förförde honom, bara för att jag ville se om det skulle fungera. Det gjorde det.
Nu vet jag inte hur jag ställer mig till att han kontaktat mig, igen. Har tidigare sagt att jag bara är intresserad om det finns en möjlighet till förhållande. Tror att det är den linjen jag ska hålla även den här gången.

Gudmor återkopplar

För det som känns som en evighet sedan så sa jag upp all kontakt med postkodlotteriet. Det verkar som om det fungerat. Ingen är gladare än Gudmor.
Nixade dessutom brevlådan. Det har fungerat så till den grad att nu får jag bara hemmasnickrade reklamlappar i lådan. Men jag gissar att dom som delar ut dom kommer att ignorera alla "Ingen reklam"-dekaler i hela världen. För visst måste jag vara intresserad av deras skumraskerbjudanden. Eller hur var det nu med reklam?! Säger jag "Nej" till rekalm menar jag faktiskt i alla former som kan tänkas dyka ner i min låda.
Vad tror ni om att göra en egen liten lapp där jag tydligt talar om att jag varken vill ha reklam eller felstavade hemmagjorda lappar?

Gudmor spinner vidare

Idag på kontoret var vi några som började prata om klimatet. Klimatet på kontoret.
Det visar sig att vi alla tyckte att det var lite väl rasistiska åsikter som förekom i diskussionerna kring fikabordet. Det är åsikter om människor med påbrå från utlandet och männsikor med annan sexuell läggning. Vi som nu satt och pratade har mer än en gång sagt ifrån och/eller gått ifrån för att det är så konstiga åsikter som uttryckts.
Det märkliga är att väldigt många andra av våra kollegor tycker eller ger sken av att tycka att det är ok. Skönt att veta att man inte är helt själv i ett så konstigt kontorsklimat.

Gudmor ventilerar

Av alla dom fula saker som kan sägas till Gudmor så är nog 'Du har inte barn, så du vet inte' en av dom absolut värsta. Det värsta är att några av dom som sagt det känner mig. Väl. Bara för att jag inte träffat någon att leva och skaffa barn med finns det i deras värld alltså saker jag inte ska uttala mig om. Nu har jag heller aldrig slagit någon eller blivit slagen, men jag får tydligen ventilera åsikter kring misshandel. Det närmsta jag kommer krigserfarenheter är två generationer bort, för den saks skull har jag en rättighet att prata om släktens krigshistoria. Om än marginell. Jag har aldrig varit arbetslös, men får ändå uttrycka viss förståelse för dom som är i situationen, men när det kommer till barn verkar vissa se rött. Då får ingen åsikt i någon som helst riktning få uttryckas. Ni känner mig, jag kommer fortsätta ventilera vad jag tycker även fortsättningsvis. Ta bara en så enkel sak som våren. Den är härlig på många vis, men vanligen så klär bi av oss lite för fort. På tok för fort för hälsan. Härom dagen siktade jag en liten tjej som skuttade fram i solen. På sig hade hon vårjacka, kort kjol och bara ben. Hennes mamma hade på sig långbyxor och dunjacka. Min åsikt är: om det är så kallt att du själv tycker att det är kallt ute, så är det troligtvis det. Klä på barnen. Så där ja, jag kommer säkerligen leva på mitt sunda förnuft en stund till. God morgon.

Gudmors chef

När jag började min anställning hade vi Chef 1, ingen tyckte det var en bra lösning. Chef 1 blev sjuk, sjukskriven och vi fick en tf Chef 2 - ingen tyckte Chef 2 var bra för det fanns ingen beslutsrätt där och människan var för flat.
Chef 1 kom tillbaka efter ett år, säger upp säg och vi fick internrekryterad Chef 3. Chef 3 hade också ansvar för annan avdelning i företaget, och hade egentligen inget intresse i oss. Vi var språngbrädan. Chef 3 såg mer till andras intressen än våra. Chef 3 sa upp sig och hastigt togs det in en konsult som blev vår Chef 4.
Chef 4 visade sig vara en städgubbe och till företagets stora förskräckelse omtyckt i gruppen. Städning försiggicks i hela företaget och inte bara i vår grupp. Allt det gruppen sagt i alla år lyfts fram som resultatsgivande lösningar och inarbetas. Konsulten vänder på stenar och pekar på enskilda i ledningsgruppen. Ledningsgruppen får stora skälvan och sparkar Chef 4 och plockar in Chef 2 som ny chef.
Problemet är att Chef 2 den här gången inte är lagligen förankrad hos facket, företaget måste gå ut och ta tillbaka beslutet och således har vi idag ingen Chef...

Gudmors grannar

Kom hem. Tittade ut i trädgården. Pulsen steg. Alternativen är två och inget av dom är ok.
Alternativ 1. Granne C (mittemot) har rensat staketet/spaljén och dragit med min klematis. Jag har skaffat eget att ha klätterväxt på och kommer formligen riva ner Allt av deras som smyger in på min sida. Jag lovar. Har man amatörväxter, av fulaste slag, ska man bara ha det.
Alternativ 2. Granne D (bredvid) har börjat montera staket och trampat ner min klematis.

Vilket alternativ som än är det rätta så blir jag arg, det som finns kvar är några stumpar på tjugo centimeter. Ingen lär ge sig till känna och jag ska tydligen bara tacka och ta emot. Den Granne som börjat montera staket har dessutom trampat ner ganska mycket som står i min rabatt. De går antagligen inte på egen tomt - för där har de ju blommor... Blommor och blommor, förresten. Har man en miniros och åtta tulpaner i grupp räknas det inte som rabatt. Det är ett misslyckande.
Ingen av dessa grannar har för övrigt frågat om det är ok med staket i tomtgräns - lagen säger att det är det inte. Bygglovspliktigt enl PBL och lämpligt att fråga berörd granne. Men vad vet jag.

Fördelen med det nya staketet är att de kommer få ännu mindre och färre blommor på sin sida. jag kommer få bättre växtklimat. Dessutom slipper jag att de kommer över på min tomt.
Nackdelen är att min tomt plötsligt krympt. Inte ok. De har inte ens bemödat sig att kolla var tomtgräns går... Amatörer.

Gudmor som Idiot

Som noterat finns det mycket i omgivningen Gudmor retar sig på.
Ta en sån här sak som att när någon säger "det är jättelätt, klarar ni inte det här är ni (fyll i valfritt nedvärderande/förminskande ord)".
När denna sägning kommer från Chefen blir det inte bättre. Nu kallar jag mig själv för Idiot, för det var ungefär det han menade att vi skulle vara om vi inte kunde följa hans manual.
Det känns si så där kul.
Egentligen borde jag tänka att hans manual var mindre bra gjord.
Försökte ringa Chefen och Assistenten för hjälp, inget svar.
Jag la alltså ner att försöka lösa uppgiften.

Gudmor om saker i vardagen

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om men som aldrig liksom landar i en bra formulering.

Ta det där om att en bekant från förr som är politiskt aktiv, kallar sig för feminist och aldrig låter någon annan komma till tals. Hon har i alla år jag känt henne alltid försökt omvända människor till hennes "rätta tro" dvs hennes politiskt åskådning. Att hon dessutom utger sig för att vara feminist gör att jag aldrig någonsin kommer sätta den etiketten på mig själv. Det hon förmedlar är inte ok.
En bra talare är i min värld någon som låter andra komma till tals och sen argumenterar. Den här människan bara kör rakt över.

En annan sak är hur sjukvården bemöter oss. Har haft en del ärenden till husläkaren den senaste tiden. Vid två tillfällen har jag hamnat hos en AT läkare. Olika varje gång. Inget ont om dom, men att jag skulle vänta fem veckor för att få tid hos "min" husläkare går ju inte.
Har blivit skickad till specialist för undersökning, varit där och svaren skulle komma till remitterande läkare (AT läkre), problemet är ju bara att den människan inte var kvar när resultatet kom. Om jag inte haft ytterligare semiakuta ärenden vet jag inte hur jag skulle fått svaren.
Åkte med ett krampande hjärta till semiakuten och fick göra ett ekg. På tjugo sekunder kunde läkaren klargöra att jag har ett stressigt arbete, antagligen dricker för mycket kaffe och har för hög puls. Dööhh... Om de hade haft två minuter hade jag kanske hunnit hämta andan och hjärtat hade halkat ner från halsgropen. Så nu sitter jag här med ett hjärta som känns halvbra och läkarens ord ringande i öronen "Lite får man stå ut med". Morr!

Har, i annat ärende, fått recptbelagd medicin och skulle hämta ut dessa. Det gick ju inte. Det går inte få tag i medicin i Sverige idag. Under det senaste året har jag fem av sex gånger fått svaret att medicinen inte finns. Inte alls. Går inte ens åka till grannkommunen för att få det jag behöver för att få vardagen att fungera. P-piller, migränmedicin, allergimedicin. Jag gissar att jag inte är ensam. När apoteken var en statlig angelägenhet fanns medicin att tillgå, nu finns inget alls. Det tycker jag är skit.

Gudmor reser i tiden

Det är kul att resa. Dagens resa blev ungefär 25 år tillbaka i tiden. Jag, Syster och Gudsönerna skulle åka Snow racer, går förbi en barndomskamrats barndomshem och ser att han är där med sin familj. Vi ringer helt sonika på dörren, hans far öppnar och vi frågar som vi gjorde för 25 år sedan 'Vill F komma ut och åka Snow racer?'. Fadern såg först lite förvånad ut och sen väldigt road ut. Svaret blev som i fornstora dar 'Jag hämtar honom så får ni fråga'. Jodå, vi fick sällskap ute i backen. Totalt blev vi sex vuxna och fem barn. Tänk vad roligt man kan ha tillsammans fast man inte setts på många år. En härlig eftermiddag och jag hoppas vi gör det snart igen.

Gudmor drömmer

Jag mer eller mindre älskar den lilla raden som står i Gmail-listan: Du är osynlig.
Alternativet är: Bli synlig.
Tänk om det var så i riktiga livet, vi hade valet att vara synliga/osynliga.
Jag ser så många möjligheter...

Gudmor sammanfattar

Vi fick lite vinter i alla fall. Äntligen. Älskar att skotta snö. (Obs! Ingen ironi.)
En partiledare försvinner från sin post, frågar ni mig var det nog det bästa som kunde hända. Snacka om att sno fokus från det som är viktigt. Med den mustaschen var det svårt att lägga fokus på de viktiga sakerna, för alla andra. Vet för lite om Den Nye för att ha en åsikt. Hoppas han håller hög standard, det hjälper alla andra partier att vässa sig.

Årets första semla har slukats. Smaskens.

Tulpanerna finns överallt. Härligt. För första gången någonsin tänkte jag tanken "Vad härligt när våren kommer." Märkligt.

Gudmor snorar

En pollenprognos hade varit bra. Då hade jag inte behövt gå i tre dagar och undrat varför inte förkylningen bryter ut på allvar. Nä, den bryter ju inte ut eftersom den är pollenallergi, så har det alltid varit.
Vad gäller pollenprognosen så är det någon Gubbe på hög position, som med stor sannolikhet Inte är allergiker, som bestämt att det ska inte läggas några pengar på prognoser under vintern. De kallar det lågsäsong, Gudmor kallar det säsong.
Att vi som är lite känsliga sumpar tre dagar mitt i januari skiter Gubben högaktningsfullt i. Då väljer jag att skita i Gubben. SkitGubbe.

Gudmor censurerar?

Efter dagens skriverier om hur offentliga alla våra inlägg är på Facebook är det nog nu läge att försöka stänga ner den profil som ligger där och skvalpar. Men hur gör man för att radera år av livet?!

Gudmor konfererar

Problemet uppstår när det är dags för konferens. Under en knapp veckas tid behöva stå ut med människor jag aldrig själv skulle välja. Inte roligt. Det kan inte vara Guds mening att låta oss lida så som vi gör. Om det bara var en-två dagar hade det inte varit ett problem, men frukost lunch middag och all vaken tid däremellan är mer än vad som kan begäras av någon. Allt skoj som är runtomkring försvinner. Borta.

Jag har sett ljuset. Det går ju nixa brevlådan! Det har det gjort i flera år. Har jag bott under en sten?
Är i alla fall anmäld till registret nu och hoppas att det blir TOMT i brevlådan och att Postkodlotteriet drar något gammalt över sig.

Gudmors experiment

Hur man än försöker verkar det svårt att bli av med skiten. Reklam. Att sätta upp en liten lapp på brevlådan har inte alltid önskad effekt, kan ju bero på att språkkunskapen inte alltid är tillräcklig hos den som delar ut skiten. Vissa verkar nog dessutom tro att det inte berör just deras reklam och erbjudanden, för vem skulle inte vilja ha just den skiten? Sen har vi det som kommer med morgontidningen, för skiten blir ju lovlig om den ligger som medskick. Eller?! Postkodlotteriet, har nog med alla sina riktade utskick, tryckt ner fyra tallar i min brevlåda. Öppnar inte ens kuverten innan de går i soporna. Hädanefter ska jag öppna skiten, ta det portofria svarskuvertet och skicka in en önskan om att bli struken ur registret. Vi får se om det har någon effekt. Jag lovar, dyrt och heligt, att jag hör av mig den dagen jag är intresserad av att vara med. Det går att nixa telefonen, men hur nixar jag brevlådan?