Efter helgens många, långa och svåra diskussioner har jag hamnat i limbo. Nu vet jag inte längre vad jag ska tro. Jag har varit övertydlig med att jag inte kommer acceptera att vara någon affär vid sidan av. Min historia är för kantad av den sorten. Jag gör det inte en gång till. Aldrig så uppenbart.
Ska vi försöka måste det ske utan att vara något som måste smusslas med.
Söndagsmorgonen slutade i ett "man kan sakna det man inte har, men kan man förlora det man aldrig haft?" svaret blev ett "...skumt men ja". Vi var rörande eniga i att det var så vi båda kände. Där och då.
En stund senare kom en fundering om att avsluta det som var att avslutas. Jag månar för mycket om Honom så jag svara "gör det du gör bäst av".
Där är vi nu. Ingenstans alltså.
Tyst. Helt tyst. Jag vågar inte kontakta honom. Jag orkar inte med ett nej. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar