Turerna var många. Är många.
Jag hoppades. Han insåg inte vad han startat - igen. Har gråtit. Stängt in mig i en bubbla och just när jag tror att jag orkar gå vidare kommer Han in igen. Tar kontakt fast jag ber honom låta bli. Säger att det är orättvist mot mig. Mot Honom. Och Henne. Hon som redan har Honom.
Han säger att han bestämt sig. För henne. Han ber om ursäkt, för jag vet inte hur mångte gången. Avslutar alltid med en "Kram". Som om det skulle kännas bättre.
Det går någon vecka och Han hör av sig igen.
Jag får aldrig möjlighet att gå vidare.
Det jobbiga är att jag aldrig kan prata med någon om det här, för ingen vet. Ingen.
Är så glad att jag aldrig gav med mig och hamnade rent fysiskt i det här. Det hade om möjligt varit än värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar