Slussen delar stan i två delar. Några tittar bara på förfallet. När jag ser Slussen ser jag Någon.
Jag ser en mörk höstkväll med regnvåta gator, där alla lampor speglas i den mörka asfalten. Och mest av allt ser jag Dig. Vi hoppar ur en taxi och småspringer mot hissen, upp mot Gondolen.
Så här i efterhand ser jag det som ditt och mitt ställe. Högt ovanför stan, varsitt glas champagne. Långa samtal om allt och inget. Det konstiga är att jag inte minns något av vad vi pratade om. Inget alls. Jag minns dig.
När de nu ska riva och bygga om, kommer då mina minnen försvinna med rivningsmaterialet?
Vill du dricka ett glas pärlor med mig i den mörka decembernatten? Skåla för det som var. Det som försvinner. För det som kan komma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar